Ensamma igen...

2014-02-14

Så är vi då ensamma igen då Linnea, Daniel, Veronica, Pierre och Simone åkt hem.

Vi har haft det riktigt roligt under den tid de varit med oss och vi vill gärna passa på att tacka för allt. Vi skickar med några kramar och pussar också eftersom det är Alla Hjärtans Dag idag.



Vad har vi då hittat på under dessa tre veckor? Förutom alla trevliga restaurant-besök så kommer här en liten lista på vad vi gjort.

Med Veronica, Pierre och Simone besökte Numero Uno (ja, den heter faktiskt så) av de undersköna Isla Zapatillas. Resan med vår båt tog bara tre timmar men åsamkade ändå en del vomeringar från Pierre. Om man inte är van så är 3-4 meter höga vågor ganska jobbiga.

Väl framme blev det nästan två hela dagar med sol och bad på den fantastiska sandstranden. En del tid gick åt till att diskutera varför det känns så stekande hett här ibland trots att termometern sällan visar över 30 grader.

På kvällen dag två anlade vi en klassisk "bonfire" som vi grillade fisk och räkor över.

Hemresan avklarades utan spyor. Även motorbåts-raggare kan vänja sig!

Playa Estrella (sjöstjärne-stranden) har besökts ett par gånger. En trivsam strand och en av få utan surf-vågor. Surfning har vi prövat på Red Frog beach och Playa Bluff. Dock endast med s k "Boogie Board". En lite kortare bräda anpassad för magsurfning.



En dag bestämde vi oss för en djungeltur. Djungeln här är magnifik och det finns många arrangörer att välja mellan. Vi valde Flying Pirates med den enbente chefen Steve som vår guide. Som ytterligare krydda hyrde Björne och Pierre varsin ATV (fyrhjulig terräng-motorcykel). Det var helt sjukt vilka banor de hade gjort i ordning i djungeln för att bränna fram som en dåre på en rytande 250-kubikare. I vilket annat land vore en aktivitet som denna helt otänkbar. Vi fick dock stränga order om att inte åka på stranden. På Playa Bluff lägger Leatherback-sköldpaddan sina ägg. En riktig bjässe. En fullvuxen hanne kan väga 650 kg.

 
 
 
Tyvärr fick vi inte se så mycket djur denna gång. Inte så konstigt kanske med tanke på motortrafiken. Några dagar senare bokade vi en separat tur till fots med Roberto som guide. Det började bra med en sengångare högt upp i ett träd. Sedan blev det inte så många fler djur men vi blev inte besvikna. Djungeln var fantastiskt vacker.


ATV-åkandet var så kul att Pierre och Björne bestämde sig för en ny tur efter några dagar. De andra åkte taxi till stranden i närheten av ATV-banorna. Nu blev det fler möten med djur. Pierre och Björn stötte på en större flock vrålapor mitt ute i djungeln. Vrålapan är det mest högljudda djur som finns och när 10-15 apor drar loss låter det nästan som åskan går. Respektingivande, minst sagt!

Senare på eftermiddagen fick vi både se några kapucin-apor och ytterligare några vrålapor. Nu på mycket nära håll. Faktiskt ganska ovanligt. Vrålapan är känd för att vara mycket skygg.

Dagen innan vi skulle skiljas åt åkte alla utom Björne på båttur för att se lite delfiner. Det blev en hel del delfiner och också några sengångare på nära håll.


Vi har hunnit med så mycket de här veckorna att det är svårt att komma ihåg allting. Det blev inte mycket tid på hotell och båt men i varje fall tillräckligt för att hinna med många dueller i Exquizit - en frågesportlek.

Mycket god mat blev det också. Vi kommer säkert minnas El Pecado, Cosmic Crab, Bibis on the beach, El Pirate eller varför inte Tropical Birds (råttstället blev vårt interna namn på inrättningen).


I detta nu befinner sig våra tidigare gäster i Panama City för shopping och för oss är det vardag igen. Ikväll besöker vi Cosmic Crab som har Valentines fest med drinkar, salsadans och DJ.

Vi ligger kvar i marinan en vecka till med förhoppningen att nästa vecka kunna ta ytterligare ett steg i försäljningen av båten. Sedan börjar vi fundera på hemresa...




Äntligen besök


2014-02-04

Äntligen så har vi fått besök av några av våra nära och kära.

Den 20 januari landade Veronica, Pierre och Simone. Vi hade promenerat till flygplatsen och såg planet dimpa ned säkert på landningsbanan. Det blev många kramar och en hel del tårar när vi träffades i ankomsthallen.

Söndagen den 2 februari anlände Linnea och Daniel. Mycket kram och gråt nu också, naturligtvis.

För oss på Gaija känns det faktiskt också som semester nu när våra gäster anlänt. Vi har flyttat båten till Marina Carenero. Det känns som riktig lyx med tillgång till el och duschar. Apropå dusch så räknade vi ut att vi inte duschat sen Aruba - för åtta månader sedan! För er som läser denna blogg och oroas över vår bristande hygien kan vi tala om att det finns alternativa sätt att löga sig på.

Sol och bad på dagarna och restaurant-besök på kvällarna är en heltäckande beskrivning av det lyxliv vi lever just nu.

Men det är inte bara nöjen dygnet runt. Tiden rinner iväg och snart ska vi hem till Sverige. Försäljning av båten pågår för fullt. Än så länge rullar det på bra. Vi har flera spekulanter. Det är bara att hålla tummarna att det löser sig till slut. Naturligtvis ska det bli sorgligt att skiljas från Gaija. Hon har varit en trogen kamrat och ett tryggt hem.