2013-06-10
Förra måndagen åkte Linnea hem och sorgetid har inträtt på Gaija. Det känns tomt utan vår förstfödde. Vi hyllar internet så att vi kan hålla bra kontakt med henne. Linnea bor hos Daniel och hans föräldrar och det känns väldigt bra att hon blir väl omhändertagen.
Innan hon åkte hyrde vi bil i några dagar och åkte runt lite på ön. Bland annat besökte vi djurparken. Den ser ut som allting annat här på Curacao egentligen. En gång i tiden har den lilla parken säkerligen varit fantastiskt fin och sedan är det precis som att man bara har släppt allting för sådär en tjugo år sedan. Idag är parken väldigt nedgången och drivs av frivilliga. Finansieringen sker via en fond som vem som helst får skänka pengar till. De flesta djuren verkade dock må ganska bra men det var sorgligt att se en stor lejonhanne i sin lilla bur.
Det är mycket här på Curacao som vittnar om en tidigare ekonomiskt bättre period. Överallt ser man rester av något som för kanske tio till tjugo år sedan måste ha varit väldigt fint. Nu är det istället nedgångna hus, skräpiga stränder, ignorerade nationalparker etc. etc.
Det är svårt att sätta fingret på vad det beror på men det är en klar skillnad på den här delen av Karibien jämfört med andra öar vi har varit på. Inkomstskatten här är väldigt låg och sedan ön blev , i det närmaste helt självständig, 2010 så får man säkert bara begränsat med ekonomisk hjälp från Nederländerna. De holländare som bor här har det i varje fall bra. Det finns gott om s.k. "gated communities" här där de kan sköta om sig själva. Fy för den lede för detta trams. Hoppas vi i Sverige kan undvika denna "utveckling."
Nog med gnället. Under allt skräp och vid sidan om de flådiga villorna finns det i varje fall en hel del smultronställen kvar. Willemstad är fantastisk och många av stränderna håller toppklass. Dykning och snorkling är makalös egentligen överallt.
Människorna här är mycket trevliga och så där skönt "laid back" som är så ovanligt på våra breddgrader. På söndagar går de "all in" för pick-nick med familj och vänner. De smäller upp party-tält, drar igång grillarna, startar bensin-generatorerna och kör igång disco-anläggningen. Jag (Björne) och Therese har lovat varandra att vi, när vi kommer hem igen, också ska ägna söndagarna åt flams med familj och vänner. En dag i veckan då man helt skippar alla "måsten."
De andra seglarna här i bukten är naturligtvis också trevliga. Seglare är alltid trevliga och långfärdsseglare kommer alltid bra överens. Vi märker att vi har mycket gemensamt. Det är mest holländare här men även en del tyskar, amerikaner, spanjorer, en fransman, australiensare och engelsmän. Just nu är vi de enda skandinaverna.
En del här har legat här flera år. Vår båtgranne Tony, som är spanjor, verkar ha varit här hur länge som helst och känner de flesta. Båten Isis, som administrerar vårt internet, kan inte ha rört på sig mycket. Deras botten ser ut som en urskog ungefär.
Om en vecka eller två ska vi ta upp båten för rengöring och ett par lager bottenfärg. Därefter ska vi nog kunna ta oss till Colombia. Vi håller på att undersöka lite olika alternativ för att kanske resa runt lite när vi kommit på plats. Peru och Ecuador vore kul att kolla upp och övre Amazonas ligger också på behörigt avstånd. Vi får se.
Med hopp om en fortsatt fin och lång sommar i Sverige. Vi höres!
