Tillbaka i Puerto Rico

2012-10-23

Fredagen den 19 oktober gav vi oss av från pittoreska Puerto de Mogan. Tanken var att vi skulle bege oss till Arguineguin (uttalas som det låter när en spanjor säger det). Vi hade hört talas om att det skulle finnas bra shopping där till "icke-turist"-priser.

Färden är inte lång från Mogan till Arguineguin, ca 5 NM, men vi fick faktiskt en riktigt härlig segling i slör med bara förseglet uppe. Roligt för Daniel också då detta blir den enda seglingen för honom.

När vi kom fram till Arguineguin prövade Björne att anropa marinan, inget svar. Det är faktiskt första gången det händer. Marinorna är generellt duktiga på att svara i radion. Till hamnens försvar ska väl sägas att den inte är den mest välbesökta, eller trevligaste, på Kanarieöarna.

Nå, på svaj ville vi inte ligga. Det var ruskigt skvalpigt utanför hamnen. Vi gav oss istället någon kilometer västerut, till Anfi del Mar. Så kan det gå ibland. Som Eisenhower sa: "Planering är ett måste men planer är förgängliga."

Anfi del Mar är en ganska vacker vik omgärdad av hotell men framförallt s k "time-share" komplex. "Time-share" betyder att gästerna delar sin tid mellan stranden och poolen. Så mycket annat finns inte att göra. Skämt åsido, det handlar naturligtvis om andelslägenheter.




Platsen är trots allt ganska vacker, allt konstgjort till trots. Stranden, Playa del Anfi, är mycket trevlig med sin importerade sand. Faktum är att de flesta "vita" stränder på Gran Canaria har importerad sand. Den genuina Canaria-sanden är ganska grå och trist p gr av de vulkaniska inslagen.




Lördag tog vi oss till fots till Arguineguin. Vi hittade ingen direkt shopping men kunde i varje fall konstatera att prisläget här är klart lägre än på de andra ställen vi besökt på Gran Canaria.

Söndag ägnade vi på stranden med efterföljande middag på Tex-Mex restaurant. Innan middagen avverkade vi en match i minigolf på något som måste vara en av världens vackraste banor. I varje fall sett till panoramat. Alla hål med utsikt över Atlanten mot solnedgången.




På måndagen beslöt vi oss för att åka tillbaka till Puerto Rico. Björne hade kollat plats-tillgången söndag kväll. Man ligger bra i Puerto Rico, lagom fint och lagom dyrt. Dessutom finns marina till hands för diverse reparationer och uppgraderingar.

Nu tar vi det lugnt här denna vecka. Det mest upphetsande blir nog ett vattenland-besök på onsdagen.

I början på nästa vecka bär det så av till Teneriffa.

Adios!

Puerto de Mogan

2012-10-18

Tisdagen den 16 oktober lämnade vi våra nyfunna vänner i Puerto Rico för att ta oss till Puerto de Mogan.

Det har varit riktigt roligt att vara i Puerto Rico några dagar på "norska bryggan". Många att umgås med och många barn för Pim att leka med.

Nu ska vi vara här i Mogan till på fredag. Denna lilla f d fiskeby är verkligen pittoresk. Små barer, cafeer, restauranter och hotell överallt. Alla omgivna av vackra blommor. Staden kallas ibland "lilla Venedig" här men det är en aning överdrivet. Det är en (1) kanal som genomkorsar den lilla byn.

Vi trivs förträffligt här med goda middagar och en och annan öl på eftermiddagarna. Dagarna i övrigt går åt till en del mekande (för Björne), badande och allt annat hushållsbestyr (för Tessan).

Livet ter sig verkligen "laid back" just nu och det känns bra. Vädret här är strålande, det påstås att det inte regnat på två år. Men just som jag skriver detta faller det faktiskt ett par droppar. Eller var det en mås?

På sista tiden har vi faktiskt träffat en hel del andra långfärdsseglare. Några av dem ska vi fortsätta att ha kontakt med då de skall ta ungefär samma rutt som oss. Det är skoj, man behöver lite andra att socialisera sig med än bara familjen.

Ha det bra!

 







 




I Puerto Rico

2012-10-13

Så har vi då angjort Gran Canaria och Puerto Rico.

Efter Lanzarote tog vi oss ned till Fuerteventura för att ligga på svaj ett par dagar. Den första natten låg vi i en ganska tråkig vik som heter Pozo Negro. Den skulle vara skyddad från nordliga vindar men på något konstigt sätt letar sig vind och vågskvalp in över de höga vulkan-klipporna som omger oss. Det är som att sova i en hammock monterad på en tågvagn ungefär. Det vaggar och rister, knarrar och smäller.

Dagen efter bytte vi så ankarhamn till Ginijinamar. Den ligger på sydkusten av ön och beskrivs som "scenisk" i vår bok. Vet inte vad som menas med det men det var i varje fall några fler kaktusar där.

Väl på plats fick vi besök av en stor sköldpadda vid båten. Vi har sett några stycken nu och det känns trevligt att de verkar så vanliga, detta vackra och så känsliga djur.

På kvällen tog vi jollen in till stranden för att äta på den lokala restauranten. Som vanligt var fisk-rätterna superba. Man börjar bli bortskämd nu.

På torsdagen beslöt vi oss för att trycka på mot Gran Canaria. En färd på 96 NM, dvs. ca ett dygn. När vi kom en bit från Fuerteventura var det ett par svarta molnbankar som oroade oss men de försvann så småningom. Det gjorde dock inte vind och vågor. Vinden låg från nord och skiftade mellan 10-14 m/s vilket var ganska bra men vågorna på 3-4 meter slog in akter om tvärs och det betyder skit och jävelskap på ren svenska. Det blev ingen rolig natt för Björne och Tessan.

För er som seglat på skvalpvattnen Mysingen eller Jungfrufjärden i Stockholms skärgård kan multiplicera detta med 10 för att få en känsla för hur det är. Jobbigt minst sagt. Våra händer ser numera ut som vi jobbat i en gruva ett par år och Tessans tjurnacke skulle göra Schwartzenegger avundsjuk.

Fort gick det hur som helst. Redan tidigt fredag morgon nådde vi Gran Canarias sydkust och som ett trollslag dog vinden totalt.

Här i Puerto Rico ligger vi i marinan på det vi kallar "norska bryggan". Vi är två svenska båtar och säkert åtta norska. Trevligt!

Pimsan har hittat lekkamrater, Lykke och Albin, i båten bredvid och det blir mycket bad och stoj.

Annars hörs det mycket svenska här och det går bra att beställa på svenska i restauranterna, exempelvis "kottballar" ackompanjerad med "skrynklig potatis".

Här ska vi stanna några dagar innan vi drar vidare till Puerto Mogan på tisdag.

Ja, kära läsare, det är väl ungefär så det kommer se ut nu i 2-3 veckor. Sol och bad, ganska lugnt innan vi drar vidare till Kap Verde.

Idag lördag ska vi hämta Daniel på flygplatsen. Ska bli kul att träffa honom för att inte tala om vad Linnea tycker.

Hasta luego!

 
Lunch med svenska och norska vänner.
 

Fem dagar, fem nätter...

2012-10-08

Efter några härliga dygn i Cascais och Lissabon var det dags för den långa färden mot Kanarieöarna.

630 NM låg framför oss med målet Puerto Calero på Lanzarote.

Denna rutt beskrivs som, i normala fall, relativt behaglig med konstanta nordliga vindar. Alternativt ingen vind alls.

Vi hade naturligtvis kontrollerat väderprognosen och med avfärd måndagen den 1 oktober så skulle vi få vindar mellan 5 och 12 m/s NV-NE förutom fredag då det skulle bli stiltje. Vi räknade med att komma fram någon gång lördag kväll eller söndag morgon.

Underligt nog känns det ganska befriande att komma iväg på de här överseglingarna trots att de är jobbiga, med alldeles för lite sömn och ibland tråkiga förhållanden. Så glada i hågen satte vi segel.

Under första dygnet såg vi en del lastfartyg och fiskebåtar. Resten av färden kan beskrivas enligt följande:

Hav, hav, hav; Blå himmel; Stjärnor, stjärnor, stjärnor; Soluppgångar och solnedgångar; Några besök av delfiner; Några sköldpaddor; Flygfisk. Antalet lastfartyg vi såg i fjärran kan räknas på ena handens fingrar. Antalet segelbåtar kan räknas på ett finger, och det fingret fick dom när vi seglade förbi och ifrån.

Solnedgång över Atlanten

Kort sagt, den ena dagen är den andra lik. Nätterna likaså. Tiden går trots allt ganska fort.

På torsdagen kom stiltjen. Havet blev nästan spegelblankt. Vi hade inget annat val än att starta motorn. Först sent fredag kväll kunde vi sätta segel igen. Tråkigt, diesel är dyrt, men tyvärr finns inget alternativ. Svaga vindar kan man alltid guppa framåt i, men i stiltje vrider de små vindpustar som finns så man kommer ingenvart. I värsta fall rör man sig bakåt.

Natten mot lördag kunde vi äntligen skönja ljus från Lanzarote. Det var en fantastisk känsla efter nästan fem dygn. Vi drog igång motorn igen, trots att vi hade hyfsad vind, bara för att få komma i hamn.

Lanzarote lördag morgon

Lördag Kl. 12 angjorde vi så äntligen Puerto Calero. Alla vid god hälsa. Gaija tyckte nog detta var en lite halvsömnig segling. Hon vill helst spränga fram i kuling över rasande hav. Endast en vattenpump stog på listan över saker som gått sönder.

Puerto Calero är en mycket fin marina (de påstår själva att det är en av världens finaste - hmmm). Här finns allt man kan begära. I varje fall om man begär barer, restauranter, caféer och trendiga boutiquer. Vi lever i varje fall gott här.

Jag vet inte om ni i Sverige vill höra detta men det är klarblå himmel, 28 grader i luften, 25 grader i vattnet och ljumma vindar varje dag. Det skall fortsätta så enligt väderprognosen, förutom på torsdag då det ska segla förbi ett par moln. Vi förbereder med långfillingar.

Vi ägnar dagarna åt diverse reparationer (vattenpumpen är fixad) och uppgraderingar. Gasol, som inte är lätt att få påfyllt, är också ordnad. Detta vore verkligen något för EU att ta tag i, en gemensam standard för gasol. Men dom har förmodligen viktigare saker att göra. En portugis berättade för mig att regeringen i Portugal "is fucking the people". Jag vet inte vad han menade med det, men det var en intressant kommentar särskilt som personen ifråga var polis.

Linnea och Pim på promenad

Imorgon tisdag drar vi vidare till Fuerteventura för att ligga på svaj ett par dagar. Sedan blir det Gran Canaria till helgen för att möta upp Linneas pojkvän Daniel som kommer på besök.

Livet är härligt!

Kommentera gärna mera. Det är jättekul med hälsningar från kära Sverige!

Ha det!